Zenmind på fjället

“Jag tar in ljuset från det vita, väljer tacksamma tankar över att vara skidåkare,
                                    och sjunker ner i starka ben”

                                                                    av Peter Buchar
                        (denna artikel var införd som krönika i Åka Skidor nr 2, 2010)

                                     

Liften drar mig uppåt, och till slut står jag där, blickandes ut över dalen. Eller gör jag verkligen det? Är jag där eller är jag någon annanstans? Med andra ord, tar jag in skönheten och livet?  eller ger jag plats åt tankar och funderingar, planerandet av åket, peppningen med diverse tekniska råd, etc.
Tankar, färgade av lite osäkerhet, finns helt klart där, och de vill inte riktigt försvinna. Det snöar och blåser, underlaget är inte det lättaste, och sikten kommer och går. Jag tar hjälp av andningen, tankarna löses efter en stund upp, och jag landar i kroppen, på toppen. Skönt !

Jag tränar “zen”, vilket är jättespännande !

Att utveckla ett “zenmind”, ett medvetet och närvarande sinne, är mer än intressant. Det ger massvis tillbaka, inte bara speciella upplevelser, som s.k. “flow”, utan även förhöjd livskvalitet i vardagen.
Man pratar inom zen, och inom Mindfulness som fötts därur, om vikten av att ha ett “nybörjarsinne”. Det innebär att man ska ha ett öppet sinnelag, där man möter det som sker med barnets nyfikenhet, som vore det färskt och nytt. Detta hjälper oss att se och uppleva verkligheten som den är, inte som vi önskar eller vill att den ska vara.

Om vi tränar oss i att då och då släppa våra behov av att kommentera, tycka och bedöma, och istället fokuserar på vad som händer inom oss själva, på våra sinnen – syn, hörsel osv., håller koll på hur tanken går, och dessutom lyssnar in, kanske förstärker, vårt egna andetag, så ökar chansen dramatiskt att uppleva något bortom det vanliga. Detta även om vi redan är vana att uppleva fantastiska saker i naturen, i skidåkningen och i livet.

Det vanligtvis surrande och värderande sinnet skapar mycket stress och dränerar kroppen på livskraft. Zen saktar tanken och sinnet får vila. Det skapar harmoni i kroppen, och det gör oss mentalt starkare , eftersom vi inte längre är lika beroende av “rätt omständigheter” för att må gott. Vi förflyttar oss från att vara “offer” till att själva styra skutan, och vi blir så skapare av våra upplevelser just nu, oberoende av omständigheterna och det som sker runt omkring.
Det mesta av det som sker blir då plötsligt meningsfullt, även det som vi tidigare inte tyckte om eller såg något värde i.

Tillbaka till toppen av fjället !  Jag tar några djupa andetag, med attityd “njutning”, och öppnar så för åket i närvaro.
Jag glider långsamt över kanten, noterar vinden i ansiktet, ljudet av skidorna och vindbruset runt öronen. Jag tar in ljuset från det vita, väljer tacksamma tankar över att vara skidåkare och sjunker ner i starka ben.

Hela kroppen är med. Det är fred med den inre domaren. Jag för ett stillsamt och ödmjukt samtal  med min “inre tekniker”, men är vaksamt koncentrerad på att hålla värderande och bedömande tankar borta. Med vidöppna sinnen låter jag mig falla in i de underbara elementen. Jag bjuder upp mina skidor till dans och i tillit släpper jag iväg dom mot dalen. Tillsammans dansar vi neråt, mot det okända.

                     Peter Buchar

****************